Jag sitter på Espresso House och känner mig lugnare, gladare och tryggare än jag gjort på väldigt länge. På bara några dagar har många pusselbitar fallit på plats. Nya dörrar och fönster har öppnats och… jag har sovit en hel lång och lugn natt utan ångest och oro. Det är stort för mig!
I helgen åkte jag iväg till Torslunda Gård i Sigtuna för ett dygn tillsammans med ett gäng fantastiska kvinnor jag inte träffat innan. Definitivt utanför vardagens Comfort Zone, men en helt fantastisk upplevelse. Tillsammans skapade vi ett gemensamt och personligt sammanhang, utan krav på något mer än att vara tillsammans i stunden, där och då och dela den här helgen.
Inga krav, ingen press och massor med stärkande, peppande och utvecklande samtal. Att kollektivt öppna upp, lyssna och dela saker med människor man inte känner och att få ett varmt och familjärt bemötande, en kram (många kramar) och massor med glädje. Helt fantastisk! Nästan overkligt när jag tänker efter.
Nu några dagar senare känns det som att jag har träningsvärk, jag känner att jag inte har andats på väldigt lång tid och att när jag tog ett djuuupt andetag så gjorde det ont. Hela kroppen värkte som efter ett långt träningspass, det var som om min kropp sa till mig ”Äntligen har du hittat mig igen, jag har känt mig bortglömd ett tag när du stressat och sprungit på.”
Konstigt nog känner jag bara tacksamhet just nu… liksom tack kroppen för att du höll ut, och tack för att du sa till att det gör ont.
Jag ska försöka andas lite mer. <3
4 Comments
Åh, Marie. Vad härligt det låter, precis vad vi behöver med jämna mellanrum ❤️
Ja eller hur! Jag hoppas vi får en chans att träffas snart igen och bara vara. Saknar dig vännen!
Tack för delningen vackra själ♥️♥️♥️
Tack själv för allt du delade under helgen! Du är en fantastisk stark person, jag är så glad att jag fick en chans att träffa dig!