Ursäkta nu blir det lite gnälligt. För när jag var på väg ut för att skjutsa barnen till träningen idag så mötte jag två grannar på gården som stod och rengjorde sina cyklar.

– Visst är det du som har den där stora cykeln i hörnet? frågade en av grannarna.
– Japp, den är vår, bekräftade jag glatt.
– Jaha, men cyklar ni aldrig med den eller? frågade grannen.
– Jo, vi cyklar till träningen varje dag, svarade jag lika glatt och vi cyklade iväg.

När vi kom tillbaka hem så hade ”någon” parkerat två cyklar på platsen. De var ihoplåsta med ett tjockt kättinglås mellan ramarna och övertäckta med en stor presenning på den plats vi i en månad parkerat vår cykel varje dag.

Självklart har alla samma rätt att parkera sin cykel på gården och vi har inte någon exklusiv rätt att parkera i just det hörnet. Men nog blev jag förvånad och lite ställd. Jag kände mig faktiskt lite dum för att ha delat med mig av hur vi planerar våra dagar. Det utnyttjades uppenbarligen mot oss, även om det kan ha hänt bara så där.

Nu när vi inte kom in med cykeln ordentligt så står vi i vägen i gången och jag oroar mig såklart för att det ska ställa till problem för någon. Jag var så himla glad när jag hittade en plats på gården där vi står ur vägen. Tydligen fick fler upp ögonen på den platsen efter att vi började ställa oss där, för jag har aldrig sett någon stå där tidigare. I-landsproblem jag vet, men det förtar lite av cykelglädjen att bråka om platsen på gården.

Jag hoppas att det löser sig snart! För det är mycket jobbigare och tar mycket längre tid att både parkera och komma iväg när vi ska cykla.