Jag har levt största delen av mitt liv med en önskan om något annat, något bättre.
Jag har önskat en kropp som inte hade massor av fel från starten, ett vackrare utseende, allt har känts fel på något sätt och jag har letat efter svar och varför saker och ting ”gått så fel för mig”.

Kanske är en stor del åldern och föräldraskapet och viljan att må bra, på riktigt som gjort att jag nu hamnat på en mycket bättre plats i livet. Kanske behövde jag bli ”redo” att ta stegen, kanske hände allt bara samtidigt av en slump, eller så var det för att jag helt enkelt bestämt mig.

2020 var året som många bitar började falla på plats. Men en stor sak var att jag började prata med Emma, jag minns inte ens hur det började, för vi träffades långt tidigare och när vi väl började prata så hade jag enormt mycket vilja att förändra hur jag mådde och massor av bagage från årtionden av tvivel, självhat, ångest och dålig självkänsla.

Emma fick mig att hitta min egen kompass igen. Sluta att ihärdigt och enträget fråga andra om råd och bekräftelse för att ta beslut jag redan hade tagit. Jag stretade emot och pratade sönder Emma, jag hade långa bortförklaringar och ”insikt” om allt, det var bara händelser som kommit i vägen tidigare.

Det galna var att idag, när jag tränat klart hos min stackars fysioterapeut Cecilia, som med största tålamod tagit sig an min dagliga träningsovilja (det är alltid att ta sig dit som är det värsta) som jag insåg att jag verkligen har förändrats. Egentligen över lång tid, jag började nog ta tag i saker som skavde efter sommaren 2020, men processen var lång och jag märkte inga resultat alls. Förrän igår, när jag tittade mig i spegeln och såg att något förändrats, jag hade blivit en annan person. Ett eget jag!

Med hjälp från många håll och i början små och sedan större förändringar, så hade jag hittat min egen röst, min egen vilja och mitt eget jag. Det låter som en floskelspya, men för mig, som inte haft den här känslan av ett egenvärde tidigare så är det här så galet stort. Jag har gråtit ut hos Emma för bara några månader sedan och sagt att om jag inte ens tycker om mig själv, hur ska jag kunna lära och visa mina barn? Det går ju liksom inte.

---

Tills IDAG då jag insåg att jag är stolt över mina prestationer, min egen kompass, min egen vilja och det enda som krävdes var att jag stod upp för mig, utan ångest, rädsla eller oro. FATTA VAD FANTASTISKT!

JAG ÄR JAG, OCH JAG TYCKER SOM JAG, OCH JAG ÄR SOM JAG ÄR. DESSUTOM SÅ GILLAR JAG DEN JAG ÄR!

Inget i det jag skriver här är konstigt, eller behöver ursäktas, men ändå skulle jag ha känt så för inte alls länge sedan.

Jag delade en komprimerad del av min resa, min fysiska och psykiska utveckling, igår på Facebook. Vilken otrolig respons och så många fina meddelanden jag fick efteråt. Tänk så mycket kärlek som fanns i något jag ägnat nästan 40 år att hata och oroas över. Och vilket skönt lugn som jag har fått landa i nu. Helt magiskt!

Så mycket tacksamhet

Det går knappt att beskriva hur mycket tacksamhet och ödmjukhet jag har inför livet, familjen och känslan att jag nu får chansen att välja glädje tillsammans med dem som förbehållslöst älskat mig, även när jag inte gjorde det själv.

Det här är ingen text som avslutar en resa, ett sista floskel på vägen liksom, för min resa är långt ifrån klar, jag har bara kommit en bit. 🙂 Däremot så är jag glad över att jag har fantastiska vänner som funnits där i vått och torrt, trots min osäkerhet, mina tvivel och med ständiga krav på bekräftelse i mina känslor och handlingar. Tack för att ni orkat, tack för att ni finns, jag är fortfarande samma jag. Bara lite tryggare i att vara med mig själv.

Tack Emma! <3

Jag vill också säga att Emma Groth, som jobbar dagligen med att stärka kvinnors självkänsla, du är värd din vikt i guld. Om det finns någon som behöver göra en sån resa som jag gjort, eller en helt annan resa, kontakta Emma, hon är en sån där livscoach, men när man kommit över sig själv och att man gjort valet att jobba med sig själv utlämnande till en annan människa, det är då man får chansen att lära känna världens bästa och mjukaste sparringpartner, som utmanar och ifrågasätter utan att döma.

Vill ju helst inte dela henne med er, men om jag måste så hittar ni henne på Facebook.