Lördag och solen sken på oss. Tjejerna var glada över att de kunde gå ut utan jacka och de tog på sig sina nya ponchos som vi hittat och suktat efter länge i ekobutiken EcoSTHLM av märket Fabelab.
Tjejerna var väldigt studsiga och vi spelade in en liten youtube-video när de dansade och pusslade.
Har klämt på dessa länge…
Det är verkligen så roligt att tjejerna gillar sina ponchos lika mycket som jag gör, för jag har suktat efter dessa sedan i november. Det finns så himla mycket fint i Therese och Simons färgglada ekobutik, jag kan verkligen rekommendera det om ni har vägarna förbi Södermalm.
Jag sitter på Espresso House och känner mig lugnare, gladare och tryggare än jag gjort på väldigt länge. På bara några dagar har många pusselbitar fallit på plats. Nya dörrar och fönster har öppnats och… jag har sovit en hel lång och lugn natt utan ångest och oro. Det är stort för mig!
I helgen åkte jag iväg till Torslunda Gård i Sigtuna för ett dygn tillsammans med ett gäng fantastiska kvinnor jag inte träffat innan. Definitivt utanför vardagens Comfort Zone, men en helt fantastisk upplevelse. Tillsammans skapade vi ett gemensamt och personligt sammanhang, utan krav på något mer än att vara tillsammans i stunden, där och då och dela den här helgen.
Inga krav, ingen press och massor med stärkande, peppande och utvecklande samtal. Att kollektivt öppna upp, lyssna och dela saker med människor man inte känner och att få ett varmt och familjärt bemötande, en kram (många kramar) och massor med glädje. Helt fantastisk! Nästan overkligt när jag tänker efter.
Nu några dagar senare känns det som att jag har träningsvärk, jag känner att jag inte har andats på väldigt lång tid och att när jag tog ett djuuupt andetag så gjorde det ont. Hela kroppen värkte som efter ett långt träningspass, det var som om min kropp sa till mig ”Äntligen har du hittat mig igen, jag har känt mig bortglömd ett tag när du stressat och sprungit på.”
Konstigt nog känner jag bara tacksamhet just nu… liksom tack kroppen för att du höll ut, och tack för att du sa till att det gör ont.
Jag ska försöka andas lite mer. <3
English version
För ca 40 timmar sedan kom vi hem från Vietnam där vi spenderat 48 dagar. När vi åkte iväg på vår resa så hade Corona-viruset inte börjat sprida sig ännu, när vi lämnade Vietnam bevakade hela världen utvecklingen i Asien och virusets spridning över världen.
Den största delen av vår resa tillbringade vi i Ho Chi Minh City, en storstad med lika många invånare som hela Sveriges befolkning. När vi lämnade Vietnam så fanns det två inrapporterade fall i Ho Chi Minh City, båda var kineser från Wuhan på besök från Kina.
Ansiktsmasker i Vietnam
I Vietnam är det vanligt att bära ansiktsmask. Det finns flera anledningar till att bära dem och det finns hur många olika sorter som helst. De flesta bär mask i trafiken för att slippa andas in avgaser och partiklar. Man använder mask för att undvika att bli sjuk och för att inte smitta andra och man själv känner sig risig. En del bär alltid mask, andra bär mask ibland.
Under tiden vi vistades i Vietnam använde vi ansiktsmasker på barnen i trafiken när vi åkte motorcykel och på oss själva när vi kom ihåg. När barnen var förkylda så bar de masker för att inte hosta på övriga familjemedlemmar och vänner vi träffade och ute på restauranger.
När viruset spred sig till Vietnam blev människor mer försiktiga med att vistas i folksamlingar och på publika ställen som köpcentrum. Det var fortfarande mycket folk, men många bar ansiktsmasker, ibland i flera lager.
Ansiktsmasker på resan
Vi bestämde oss för att hela familjen skulle bära mask på resan hem till Stockholm. På flygplatsen Than Son Nat bar de flesta masker. När vi landade på flygplatsen i Doha var det några som bar masker och på Arlanda var det bara vi som bar ansiktsmask och det var flera som var frågande till varför.
Hur vi tänker kring att bära ansiktsmask
I Vietnam var det självklart för oss att bära mask på flygplatsen och det var inget konstigt med det. Eftersom de även har en kultur av att skydda sin omgivning från bassilusker från hostningar och nysningar genom att använda ansiktsmask så kändes det ju såklart också skönt att andra bar ansiktsmasker.
I Sverige har Folkhälsomyndigheten gått ut med att munskydden inte hjälper mot virus och att de till och med kan öka risken för smitta. De meddelar att det räcker med att hålla god handhygien och hosta/nysa i armvecket.
Vi håller inte riktigt med, men vi är heller inte några läkare eller experter på området. Så här tänker vi, ett munskydd skyddar kanske inte mot virus, men filtret håller mot droppsmitta när någon nyser eller hostar mot dig, men det förhindrar även att barnen stoppar fingrarna i munnen. Om det finns virus och bakterier som gör en sjuk så ju det bästa att hålla sig borta från sjuka och hålla god handhygien, något som inte alltid är lätt med barn som petar på allt och smakar på mycket (ofta utan att tvätta händerna först). Ett munskydd är ett stopp för stoppa in saker i munnen.
Folkhälsomyndigheten har ju även meddelat att det finns en ökad risk för smitta eftersom viruspartiklar kan fastna på utsidan av masken och när man hanterar masken så kan man bli smittad. Talar inte det emot sig själv? Maskerna stoppade ju inte virus sa de ju, men nu samlas eventuella virus på utsidan av masken? Har inte masken gjort sitt jobb då?
Om det trots allt är så att man tar på maskens utsida, då är det ju faktiskt bara att tvätta händerna noga. Som i alla fall förkylningsperioder så känns det som att det är det viktigaste att ta med sig.
Tvätta händerna ofta!
I övrigt så är det många som går runt och snorar och hostar just nu och då känns det faktiskt lite skönt att gömma ansiktet, och mina barns ansikten bakom en ansiktsmask. För om du nu hostar i ditt armveck så är det i samma höjd som mina barn, eller kanske i samma höjd som mig eftersom jag är en shortie, och jag vill helst inte bli sjuk om det går att undvika.
Vårdläget och beredskapen
Under tiden vi har varit bortresta så har vi följt vårdens snabba fall i Stockholm och hela landet och det känns som ett tråkigt sammanfallande med en muterande virussjukdom som sprids över världen. Jag hoppas att Sverige är redo om viruset sprids över Europa och även här i Sverige, virus känner inga gränser och vi är mer utsatta än någonsin när alla reser över hela världen. Ett annat intressant sammanfallande är lanseringen av Netflix serie Pandemi som handlar just om muterande virus som sprids över världen. Väldigt sevärt och intressant att se nu när de som de bara spekulerar kring i serien faktiskt händer i världen.
Jag är lite ledsen över att vi inte köpte fler munskydd med lite mer avancerade filter i Vietnam, de fanns till försäljning överallt och kostade mellan 5-20 kr för ett pack om 10-50 stycken. Men vi har de masker vi har och jag kommer antagligen vilja att barnen använder dem om vi ska vistas i stora folksamlingar. Vad har du för tankar om Corona-viruset?
Ibland är det bara så mycket skit som far runt i huvudet att det inte ens är värt att nämna det.
För att citera coolaste Vilda Kocken-Erik : ”De é int lönt och hetsa upp si’.” Jag är inte riktigt där ännu, men allt känns lite bättre om man får äta riktigt god comfort food. För mig betyder det asiatiskt. Det blev en lunch på Eatnam vid Odenplan för att påminna mig själv om att om två månader reser vi till Vietnam. (Whiiie!!!)
Det efterföljdes av fika på Café Koya nära St Eriksplan. Ett litet japanskt cafe med fluffiga tårtor, matcha latte och bubble tea. Fika som är lågt i socker och gluten, men med fantastisk smak. Här finns utrymme att älta och prata ut med någon som förstår. Tack Yosh för idag!
Det blev ingen kanelbulle idag.
Men maten var väldigt god! Hoppas att ni haft en fin dag!
De senaste tre åren har familjen cyklat i Stockholms Cykelkarneval. Det är ett himla roligt cykelevent som ska uppmuntra till cykelglädje och mindre bilar i stan.
Vi fick testa Livelos lådcykel
I år hade jag hört av mig till Livelo Bikes och fått låna en superfin lådcykel att använda under cykelkarnevalen. Den är helt underbar och väldigt lätt att både hantera och manövrera i jämförelse med traditionella lådcyklar som är tyngre. Vår trotjänare, lådcykeln Babboe Big, som jag cyklat från Stockholm till Malmö, var självklart med den med. Maken som har starka lår fick äran att köra runt den.
Vi mötte upp flera av våra vänner på Norrbro där själva evenemangsplatsen var. Här fanns cykelmekaniker, musik och kaffe. Både stora och små kunde prova specialcyklar och det var en spännande BMX-uppvisning av Andreas Lindqvist.
Själva karnevalen drog igång vid 14.00 och går runt hela Stockholms innerstad. Det är en fantastisk möjlighet att få cykla mitt på några av Stockholms mest trafikerade vägar i lugn takt och helt bilfritt, med poliseskort i början och slutet av cykeltåget.
Årets cykelkarneval hade inte det bästa vädret, det var lite kallt, regnigt och blåsigt om vartannat, men vi hade klätt oss med bra kläder från Tuxer som vi är ambassadörer och produkttestare åt. Det blev lager på lager och i lådorna på cyklarna hade vi lagt ned filtar, för det kan bli lite kallt för den som sitter stilla.
Vi tog oss runt längst med hela rutten på ca 1 timme och det var som tidigare väldigt bra arrangerat med funktionärer längst med sidorna och poliseskort längst fram och längst bak. Medan vi cyklade hade några roliga ringklockor och musik i stora och små högtalare. Innan på Norrbro hade vi också fått chansen att pyssla egna flaggor och dekorera våra cyklar så det blev extra fina. Väldigt rolig för barnen att få pyssla.
Bilder från Cykelkarnevalen 2019
Frågan som i många sammanhang definierar vem du är.. Jag vet aldrig vad jag ska svara, jag gör ju så mycket (… och så lite, beroende på hur man ser på det.)
Självklart kan frågan ha olika svar beroende på sammanhang, men oftast så vill ju frågeställaren veta vad man jobbar med. Jag jobbar som virtuell assistent på ett konsultbolag. Det ger mig den flexibiliteten jag behöver för att kunna sköta det mesta av hemmet själv. Min man är borta väldigt mycket i jobbet så i vardagen utgår jag från att jag både hämtar och lämnar barnen, tar med dem till fritidsaktiviteter och lagar mat och lägger barn.
Mitt liv består av 70% logistik 25% arbete och 5% utmattning/koma. På helgerna brukar maken komma hem och stötta upp med det mesta och vissa helger ligger jag bara som en överkokt makaron på sängen och spelar mobilspel/glor på netflix för att jag inte orkar.
Ikväll ska jag på födelsedagsfest för mamma som fyller 75 år och den där definitionsfrågan kommer komma på tal. Tur då att den här kvällen inte alls handlar om mig utan om mamma. Hon den fantastiska och urstarka som önskar sig vandringsprylar i födelsedagspresent och som alltid orkar. Lifegoals!
